Xenomycelium mandragoriensis, kapak på de flesta språk (från det persiska ordet för mögel. Andra vanliga termer är kopparmögel främst längre ut i Solsystemet och Djävulsrot i Nordamerika), är en mögelliknande svampväxt som verkar ha uppstått i o m Katastrofen. Kapak verkar inte vara sammanlänkad med den pest som ödelade Jorden; ingen har smittats av denna sjukdom på fem århundraden, medan kapak (främst i förädlade former såsom diid eller dalil) nyttjas på i princip varenda värld runtom i Solsystemet.
Den levande kapakens effekt på människor
Kapakens utseende kan beskrivas som vanlig mögelsvamp skiftande i koppar, rött och mörkbrunt. Runt kapakkolonier bildas starka elektromagnetiska fält som stör både radiokommunikation och elektronisk utrustning. När människor (och även andra livsformer, även om människor verkar vara särskilt mottagliga; insekter och andra lägre livsformer verkar vara immuna) närmar sig, upplever man illamående, yrsel, audiala hallucinationer och vad som verkar vara en telepatisk förmåga från kapakens håll; hallucinationerna verkar vara kopplade till det som pågår runt omkring platsen. Även om det är ytterst svårt att genomföra några vetenskapliga tester på grund av kapakens instabila och mycket farliga natur, har vittnesrapporter gjort det till i det närmaste vedertagen sanning att levande kapak kan manipulera människors tankemönster på avstånd. Många projekt pågår och har pågått runt möjligheten att nyttja denna förmåga, men än så länge är telepater något för skräckhistorier och sagor.
Kapak sprider sig genom att utsöndra sporer via bioaerosol. Sporerna är mycket större än de mögelsporer man tidigare har funnit på Jorden, och är därför ofta synliga som gyllenbruna moln. Att inandas levande sporer kan i små doser ge upphov till audiala hallucinationer och illamående; samma symptom som när man vistas i närheten av betydande mängder av själva växtmassan. Sporerna verkar inte tåla alkohol; personer med höga halter av alkohol i blodet upplever små eller inga effekter av sporerna.
När en människa utsätts för höga doser kapaksporer under lång tid, stängs högre hjärnfunktioner av, och de utsatta hamnar i ett transliknande tillstånd där deras högsta prioritet, utöver föda, fortplantning eller ens sin egen säkerhet, verkar vara att skydda kapaken och bringa den näring. Då kapaken livnär sig på biomassa, kommer dess offer att helt enkelt bedriva jakt av människor och andra livsformer. Det är inte heller ovanligt att de tillfångatar friska människor och tvingar de att inandas sporerna.
Även om offrens personlighet rensas, behåller de vissa minnen (hur man använder okomplicerad utrustning), och vissa smittade har visat tecken på att periodvis veta vad som sker (smittade som har blivit infångade kan sluddrande be om att bli utsläppta, och Thufir Al-Maliks kontroversiella experiment på jovianska krigsfångar visade att de smittade i vissa fall till och med ber om förlåtelse medan de äter sina offer).
Samma symptom som vid kontakt med sporer, kan uppvisas hos folk som får en överdos av advie, en substans man framställer ur kapak. I fall där dessa personer befinner sig långt från civilisation, har de uppvisat beteenden som tyder på att de "saknar" växten; de bygger "bon" av metalliska föremål, invid de samlar kött och annan biomassa. Vidare, har smittade på andra platser än Jorden utförd elaborata kroppsmodifikationer på så sätt att de skär i sig själva och tillsätter artificiella föremål - koppartråd verkar föredras - som för utomstående kan misstas för det gyllenbruna blåsor som bildas när växten växer under huden på offer.
I och med att elektronisk utrustning fungerar illa i närheten av växten, är insamling av exemplar för förädling något som sker för hand. Samlare rör sig in i zonerna runt storstäder, mycket till risk för sin egen hälsa, och hämtar den dyrbara substansen.
Förädlad kapak
Följande delar av kapakväxten används i dagsläget:
Kapakmögel, för att göra sagahirer, te och för att röka.
Kapakrot, för att göra stridsdrogerna khat och colére samt lyxdrogen diid.
Sporer, även kända som ru-ya, för att andas in och få profetiska syner.
Outslagna sporkapslar, används för att göra verum, den drogen som drömmare tar för att få sin himmelska insikt, och acies, den som analytiker tar för sin profana logiska förmåga.
Kapakmögel är det som är enklast att skörda, tillreda och använda. I levande tillstånd så ser det ut som en roströd- och grönaktig våt mögelmassa, som fungerar väldigt bra som måltidsersättning om man skulle få kort med mat. Att äta kapak enstaka gånger framkallar inga nämnbara effekter än mättnad, men om man under en längre tid blir utsatt för mat eller vatten som innehåller kapak så kommer man sakta med säkert att omvandlas till en ghul. Många småstäder på Jorden har dött ut p.g.a. att det börjat växa kapak i brunnarna och befolkningen blivit ghuler. Även om man kan livnära sig på att äta kapak är det få som riskerar att få i sig det.
Dagar efter skörd så börjar det kraftigt vattenbehövande möglet att torka ihop, och inom en vecka som kommer det likna en sorts grönbrun ull. Redan nu kan det rökas för att framkalla en känsla av välbefinnande som liknar en långvarig nikotinkick, Denna sortens kapak har börjat säljas som relativt billiga cigariller och är laglig på de flesta världar. För en rikare smak och arom samt ett längre och starkare rus så finns det hantverksgillen som blötlägger kapaken för att sedan låta den ligga och torka bland ex. frukter, inlindade i blad från tobaks- eller cocaplantan. Denna process med att blötlägga och låta kapaken självtorka sker flera gånger, och lockar fram den gömda potentialen i kapak. Vissa specialanställda samlare går till och med så långt att de blötlägger kapaken direkt de skördat den, och låter företagen torka den själva, för det bästa resultatet. En sådan tobaks-aktiga cigarill kallas i folkmun för sagahir, eller bara hir.
Kan man komma över obehandlat kapakmögel, torkat eller ej, som är varken speciellt lagligt eller enkelt på de flesta världar (cigarillförsäljningen har dispens, då det blir en kontrollerad styrka och effekt i ruset, samt eftersom den huvudsakliga industrin är ägd av samma adelshus som har influens över lagstiftandet) så kan man även brygga ett te på det. Det blir en bitter, grön vätska som erbjuder ett starkt välbefinnande och lugn, såväl som, om det har blivit tillagat rätt, en svag hallucinogen effekt. För att få fram denna hallucinogena effekt krävs det att man låter det torkade möglet ligga i vatten som sakta värms upp och därefter sjuder en längre tid. Då de cigariller som säljs har blivit behandlade på speciella sätt så är de närmast otjänliga för det här syftet.
En populär metod som följer samma praxis som tekokning är att röka kapak i en shisha, vattenpipa. Vattnet hjälper till att frigöra ämnen i möglet, och även om effekten inte blir lika stark som i tekokning, så skapas ett större lugn än genom att röka sagahirer. Att röka shisha efter en måltid eller som en vänskapsgest har blivit populärt inom de övre klasserna, och inom de lägre klasserna så har man försökt härma denna gest, men då huvudsakligen genom att röka vanlig tobak.
Skador som uppstår av användande av mögel är kraftiga, även om det inte alltid direkt kan härledas till kapaken. Överdrivet användande under en längre period kan skada ens förmåga att ta upp adrenalin och rent allmänt sakta ner tänkandet lite. Den förargligaste effekten är dock att överdrivet och långvarigt missbruk helt eller delvis kan blockera hjärnans förmåga att ta upp dopamin och endorfiner, vilket får effekten att man inte kan känna lycka. Kapak är kraftigt beroendeframkallande, betydligt mer än tobak, och de flesta börjar röka kraftigt. De billigare varianterna av cigariller, de som vanligt folk har råd med, spär ut kapaken med tobak för att få ner tillverkningskostnaden, vilket gör att sagahirrökare ofta också blir beroende av nikotin och löper alla risker som tobak medför.
Kapakrot är precis som mögel starkt beroende av vatten, och har därför den också ett antal olika sätt att intas på. Det centrala är att roten, oavsett intagningssätt, är en stark centralstimulant som är väldigt beroendeframkallande. De två huvudsakliga sätten att ta upp roten är som khat och diid.
Khat är helt obehandlad kapakrot som har legat i blöt och inte getts tillfälle att torka. Den intas genom att läggas i munnen och tugga kraftigt, och inom en minut så slår effekten till. Högre hjärnförmåga samt smärtreceptorer bedövas och användaren blir oförmögen till sammanhängande tankar, civiliserat tal och rationellt beteende. Användaren blir väldigt aggresiv och vildsint, och då smärtreceptorer är bedövade så bryr den sig heller inte om smärta eller rädsla. Effekten räcker i mellan tio och trettio minuter, beroende på hur van användaren är och hur stor dos den tog. Khat används nästan exklusivt som en stridsdrog, och då huvudsakligen av prisjägare eller brottslingar, även om den lyckas söka sig ut på slagfält trots att den är förbjuden av samtliga stater.
Colére är en stridsdrog som framställs av Hellasrepubliken. Colére är förädlad och nedmald khat, som intas via en inhalator. Smärtreceptorer blockeras och adrenalintillförsel förstärks, vilket leder till mycket vildsinda slagskämpar. Colére har ett antal fördelar över khat; den huvudsakliga är att hjärnförmåga inte påverkas på samma sätt som av khat, och att soldater ännu kan lyda order och strida taktiskt. Vidare har den en längre hållbarhet och säkert kan brukas från inuti exoskelett, då en hermetiskt tillsluten hjälm gör det närmast omöjligt att dosera khat korrekt. Genom att den tas via inhalator i färdiga doser är det mycket svårare att överdosera colére. Drogen har funnit sin väg ut i de flesta stridszoner i solsystemet och är mycket värdefull bland soldater, huvudsakligen då de starka eftereffekterna kommer senare är vid khat. Hos enskilda langare är den mer ovanlig, och isåfall flera gånger dyrare än khat, som man enklare kan få tag på.
Diid är den rot som har fått lagras i hög temperatur en längre tid för att pressa ut all vätska ur den, och sedan malts ner till ett fint brunaktigt pulver. Detta blandas ut med vatten och intas intravenöst. Det ger ett väldigt starkt, euforiskt rus som slår till bara sekunder efter det att drogen har intagits och räcker vanligtvis i en till tre timmar. Under rusets gång så är användaren full av energi och kreativitet. Vissa studier förslår att hjärnans logiska funktioner skulle förbättras, men detta är fortfarande omdebatterat inom vetenskapliga cirklar. Användaren känner även att både stress och oro försvinner. Den ökade kreativa förmågan har gjort att många moderna briljanta konstnärer, musiker och författare har varit grova missbrukare. Drogen fungerar som ett socialt glidmedel på samma sätt som alkohol, men en skillnad är att det är mycket mindre uppenbart att användaren är berusad, och många kan missta dens beteende som naturligt. Det har på senare tid blivit en statussak att bruka just diid på många hov runt om i solsystemet, och det är huvudsakligen detta missbruk som ligger bakom de oändliga ryktena om lättstötta adelsmän som inte bryr sig om annat än fin konst.
Även om den inte har samma smärtdödande effekter som khat så har den vissa. Negitva effekter kan vara en höjd aggresivitetsnivå, och en tendens att bli väldigt lättstötta. En påverkad person kan lätt överreagera på en förolämpning och anfalla den andra personen i vad som kan misstas för ett khatrus.
Vad som händer efter ruset har de två drogerna gemensamt. När ruset släpper så känner sig personen fullständigt orkeslös, illamående, trögtänkt och har ett starkt sug efter mer av drogen. Det är inte ovanligt att många lyder detta behov, och det är delvis därför som användare snabbt skapar sig ett beroende.
Att använda drogerna kan vara livsfarligt, huvudsakligen på grund av behovet efter mer när ruset släpper. Långvarigt använde framkallar av bägge hjärn- och nervskador, och försvårar för kroppen att ta upp vissa ämnen, huvudsakligen adrenalin och dopamin.
Khat orsakar betydligt kraftigare skador på hjärna och nerver än diid, och utöver det så orsakar det även stora skador på lever, hjärta och njurar. Khat är väldigt svårt att dosera exakt, och man får helt enkelt spotta ut roten när den önskade effekten har uppnåtts, och desto större dos, desto snabbare kommer ruser. Då det är svårt att spotta i en hermetiskt tillsluten hjälmär det livsfarligt att använda khat i exoskelett. Det farliga med khatär att påbörja ett nytt rus direkt efter ett tidigare, då drogen torkar och tröttar ut kroppen såpass att det kan uppstå kraftiga skador på njurar, lever och hjärna. Det direkt dödliga är att hjärnan efter ett andra eller tredje rus kan bli såpass bedövad att den slår av vitala funktioner som andning. Det är en anledning att colére föredras på slagfält, då en soldat som har tagit colére kommer att kunna bete sig som vanligt i några timmar, innan la nausée, som det starka behovet efter mer kallas inom främlingslegionen, sätter in.
Att överdosera på diid är väldigt enkelt för någon som är ovan. Det är en ytterst stark drog och minsta misstag vid tillredningen kan orsaka en plågsam död. Till skillnad från khat är det dock inte lika farligt att kontra ett försvinnande rus med ett nytt, och är tvärtom ganska vanligt. Diid orsakar ett större beroende än khat, även om skadorna inte är lika grova. Många som provar på drogen blir vana användare. De med god självkontroll kan fortsätta som välfungerande samhällsmedborgare så länge de har tillgång till drogen, men personer med svagt psyke kommer snart att ge upp alla andra mål än att få tag på mer. De största problemen uppstår när en användare nekas sin dos. Då blir den irriterad, rastlös, illamående, aggresiv och otrevlig. Att abstinensen tar fysiska former som skakningar och omedvetna ticks är vanligt. Desto längre abstinensen pågår, desto värre bli symptomen, och till och med oregelbundna användare kan drabbas av grova personlighetsförändringar efter en lång abstinens. Abstinensen hos en långvarig användare tar däremot andra former, då de har tappat mycket av sin förmåga att ta upp adrenalin. Deras abstinens är en långsam, desperat apati, där de tynar bort medan de sakta men säkert gör allt mindre och mindre för att komma över droger.
Kapakrot i alla dess former är är enligt lag förbjudet att inneha i hela solsystemet, men det är väldigt vanligt att lagen ser mellan fingrarna, speciellt om man har kontakter eller mutor.
Kapaksporer, även känt som ru-ya, är sporer från kapakplantan som man inhalerar. Detta sker vanligtvis genom att inhalera sporrik luft från en zon som infångats i en gastub. Experiment har också gjorts med att torka kapaksporer och mala dem till ett pulver, men det hade en betydligt svagare effekt.
Sporerna har en väldigt stark hallucinogen effekt, såväl som ett euforiskt rus. Användaren ser syner som många menar är profetiska, och som många gånger faktiskt har räddat livet på människor. Vidare så känner sig personen lugn och det är vanligt att uppleva att man lämnar sin fysiska kropp eller upphör att existera som person. Under ruset blir personen okontaktbar. Effekten när ruset lämnar kroppen är väldigt svag; lätt illamående från uttorkning och trötthet.
Drogen har blivit vanlig bland zensufistiska pilgrimer, såväl som inom profetiska sekter och cirklar. Dessa profeter har fått en ganska speciell ställning, då folk ser dem både som galna missbrukare och Guds mun, då det är många som tror att kapakvisionerna är sända från Gud.
De långvariga effekterna av att använda sporer är förödande. Det har skett väldigt lite forskning i sporer och hur man kan rena dem, då marknaden är liten och det är svårt att framställa i bra kvalitet. Sporanvändning påverkar inte kroppen i stort, men det förstör hjärnan. Långvarig användning skadar hjärnans logiska förmåga, förmåga till snabb handling, känna känslor, bedövar nervsystemet kraftigt och ger svårigheter att kontrollera musklerna. Vidare så ger det stora skador i verklighetsuppfattningen, då personen inte längre kan skilja på drömmar och verklighet, upplever kraftiga, spontana psykoser och får kraftiga personlighetsförändringar. Det är vanligt att en regelbunden användare efter ungefär fem-tio år har helt glömt att de är en person, och istället ser sig som en vandrade del av sin guds vilja, eller den fysiska manifestationen av en idé. Om deras missbruk pågår ännu längre så blir det omöjligt för dem att uppfatta vad som är verkligt eller levande, och de brukar antingen reduceras till tysta, katatoniska levande lik eller tokar som uppfattar absolut allting som fantastiskt och spännande och för konversationer med både döda och levande ting. Att konversera med en sådan person är för de flesta väldigt obehagligt, då de ofta ger intrycket att de vet exakt vad den andra personen kommer säga innan de själva vet om det.
Kapaksporers i särsklass största negativa effekt, uppstår ifall brukaren inte vet hur man faktiskt bör inta drogen. Att inandas sporrik luft, kommer efter ganska få doser, att förvandla brukaren till en ghul; det är på precis detta sätt som ghuler uppstår i vildmarken. Om brukaren däremot redan är kraftigt berusad av alkohol, kommer personen att uppleva de hallucinogena effekterna, utan de allra kraftigaste biverkningarna. Av denna anledning är orakel eller profeter som ofta brukar sporer för att frammana visioner och meddelanden från gudomar, nästan undantagslöst är kraftigt alkoholiserade. Det är också vanligt att många zonfarare är alkoholiserade, då de ofta berusar sig i miljöer där det finns en risk för sporer.
En intressant sak är att sporer har en väldigt låg, närmast obefintlig, beroendeframkallande förmåga.
Kapaksporer är olagliga att inneha i hela solsystemet.
Outslagna sporkapslar är den sista, och överlägset mest dyrbara formen av kapak som skördas för vinst. Kapslarna ligger nära växtens centrum, och för att skörda dem måste man färdas långt in i en zon, en väldigt dödlig affär. Dessa kapslar torkas, mals till ett pulver, blandas ut med vatten och tas intravenöst, mycket likt diid. I denna form går drogen under namnet verum. Effekten är den att den placerar användaren i ett sinnestillstånd där tid och rum slutar vara relevanta, och alla muskler i kroppen slappnar av. Användaren är lugn och sansad, och okontaktbar för omvärlden. Drogens huvudsakliga effekt är att den förstärker hjärnans logiska förmåga såpass att den blir kraftfullare än en kvantdator. När effekten släpper så är personen uttröttad, och det är vanligt att de kan sova i flera dygn efter användande. De långvariga effekterna hos verum är de kraftigaste inom kapakfamiljen, då drogens behandling av hjärnan är så våldsam att den sliter ut hjärnan och orsakar permanenta skador som förstör användaren.
Det första som sker, och det ganska snabbt, är att drogen kraftigt skadar serotonin-, adrenalin- och dopaminreceptorer, vilket gör att användarna tapppar all kreativ drift och förmåga att känna lycka, empati, ilska eller andra starka känslor. De reduceras till kalla, logiska skal. Fortsatt användande börjar slå ut hjärnans logiska förmåga och efter några års användande så försvinner all ohjälpt kognitiv förmåga. Även om de är kliniskt hjärndöda så överlever kroppen, och de kan fortfarande användas som drömmare ett kort tag, då verum utnyttjar den sista potentialen i hjärna. I sådana fall så kommer snart hela hjärnan att ge upp, då cellerna slits ut och hjärnan slutar att kontrollera vitala funktioner. Om de hålls levande med medicinsk hjälp så kommer de att vara otjänliga för något syfte, då hjärnan har förstörts till en grupp osammanhängande celler.
Drogen orsakar inga direkta fysiska skador förutom hjärnskador, men den är kraftigt beroendeframkallande och efter bara några få användningar så utvecklar kroppen en vana, och efter några dagar utan användning börjar kroppen utveckla kraftiga abstinensbesvär.
Att komma över denna drog på den svarta marknaden är väldigt sällsynt, då praktiskt taget all verum köps upp av stater och adelshus som använder det för att skapa drömmare.
Drömmare är människor vars hjärnor kopplas till maskiner och som sedan injiceras med verum. Dessa maskiner tillåter forskare att skicka information och frågor till drömmarna, vars svar maskinen sedan läser av och meddelar forskarna. Drömmarna hålls nästan konstant neddrogade och sover när de inte drömmer. De flesta drömmare är fattiga människor som har antingen valt att offra sig eller blivit sålda för att rädda sin familj, oftast p.g.a. skulder eller andra ekonomiska problem. Dessa överlever endast i ett par år innan dess hjärnan har blivit fullständigt utbränd.
Ett litet antal människor har blivit välsignade (eller förbannade, beroende på vem du frågar) med förmågan att motstå denna hjärndöd som följer kraftig användning. Dessa sanndrömmare tappar likt andra kreativ drift och förmåga att känna starka känslor, men efter denna reducering till logiska skal så slutar deras hjärna att ta skada av användning, dock utvecklar de ett beroende precis som andra människor. Detta motstånd misstänks bero på en sällsynt genkombination, men det finns inga experiment vars resultat har blivit offentligt publicerade, även fast ryktet säger att samtliga stater har utfört sådana. Dessa få sanndrömmare har en hög status i solsystemet, då de kan sälja sig till hov för några år åt gången, år som snabbt förflyter i en drogad dröm, och leva som kungar under resten av sina liv, eller sälja sig till ett annat hov för några års arbete.
En företeelse som har vuxit sig stor de senaste århundradet är analytiker, rådgivare som är skolade inom psykologi, sociologi, psykohistorik, antropologi och liknande ämnen och som tar drogen acies, som ger en förhöjd logisk förmåga, utan att försätta användaren i koma. Acies framställdes i en relativt säker form 2602 av den elyséeiska hovkemisten Luciano Catullus, som efter många försök och olyckliga överdoseringar lyckades finna en blandning av verum och amfetamin (då blandningar med diid hade visat sig vara väldigt svåra att dosera och väldigt dödliga). Vid intag av denna blandning så förhöjs hjärnans logiska förmåga, dock ej lika mycket som av ren verum, och personen blir fylld av energi. Acies bär med sig samma risker vid användande som verum och amfetamin, även om det tar en längre tid för hjärnskadorna som verum framkallar att uppstå.
Att inneha outslagna sporkapslar är lagligt på de flesta planeter. Detta är inte för att staterna vill stödja förbrukningen, utan för att de själva måste använda sig av det öppet, och för att de kontrollerar all handel.
